Kan inte fatta...
Hon var min mammas bästa vän. BÄSTA VÄN! Min barndomskompis mamma. Jag har så många minnen med dom att det är galet. Hon finns med överallt. ÖVERALLT! Alla kände henne, alla vet vem hon var... vem hon VAR! Det känns så jävla sjukt. Hör fortfarande mitt skrik när mamma berättade. Jag föll ner på knän och bara skrek. "SKOJAR DU?! VAFAN SÄGER DU?"
Hon ringde hem till oss i fredags. Jag svarade. Hon skulle komma över med några tavlor som är mammas. Hon kom som vanligt. Glad och pratig som alltid. Tea (min hund) hoppade och pussade på henne, som vanligt. Jag berättade om när Tea hade sprungit iväg från oss, då när hon smet från trädgården. Hon berättade om sin hund, när den stack första gången...
Tänk att de 10 minuterna var de sista jag hade med henne. Det var det sista jag berättade för henne. Hon sa att hon skulle på studentfest på kvällen. Ca 3 timmar efter att hon gått utanför min ytterdörr............................ borta.
Mamma och jag gick och handlade ändå. Kände att vi var tvungna att komma ut. Mamma börja gråta 2-3 gånger... jag höll tillbaka tårarna.
Jag kan inte fatta!!! Jag vill bara skrika. Gråta, skrika, gråta, skrika, gråta, skrika.
Min lillebror vet inte än. Kommer inte palla se honom gråta. Jag tror han kommer göra det. Vet inte om jag pallar se hans chock. "VA?! VAD SÄGER DU??!".
Livet är kort... så jävla kort.
Vet ni vilken dag det var i fredags? Fredagen den 13.
Har inte kunnat äta nåt på hela dagen, förrän nu. Gjorde en liten kycklingsallad och en bovetefralla... ska gå och se om mamma fått i sig nåt. Krama om henne... för som sagt. Livet är så JÄVLA KORT!!
HATAR DETTA!!
:( :( :(
KRAM!!
förlåt om det är för svårt att skriva om, men hur dog hon?
förlåt om jag gjorde dig mer ledsen än innan..
<3
Jannike: Tack!!!! Jag skriver om det en annan dag. :(
<3
okej, jag kan förstå det..
ta hand om dig och din mamma <3
Min mammas kompis dog också förut (min barndomskompis mamma).
Vi var bara 12 år.. och hon förlorade sin mamma.
De suger så jävla hårt, jag vet hur du mår just nu.. =(
Det är därför du ska bli frisk och njuta av varje dag du får tillfälle att njuta utav dom. Inte slösa bort dagarna på mat kcal och dumma tankar! Jag beklagar verkligen sorgen, men tänk på vad du sa livet är för kort.. slösa det på ngt kul och meningsfullt!
Min mamma dog när jag var tolv och jag förstår verkligen vad du känner. Alla olika känslor man går igenom. Panik, chock, sorg, smärta.. men du kommer också kunna känna glädje en dag för all den tid ni fick tillsammans. Jag tror det är viktigt att låta sig sörja.
Men senare så tror jag det är viktigt att fokusera på den fantastiska tid man fick, istället för det fruktansvärda slutet.
Ta hand om dig och försök ät och gör allt annat. Det kommer bli bättre och hon vill inte annat än att du ska må bra. När du inte orkar kämpa för din egen skull, kämpa för hennes.
Kramar i massor
beklagar, finns inga ord för sådant,
massor av kramar.
livet ÄR kort, ta hand om dig.
Det mesta känns bara fel att säga i sådana situationer..allt känns så lame. Men jag beklagar, verkligen! De flesta har nog förlorat någon som står en nära och vet hur det känns, ändå är det svårt att leva sig in i stundens smärta.
Tänk på att ta hand om dig själv nu, och din fina familj, trösta varandra och gråt! Det kan vara det allra mest befriande i svåra stunder!
vet hur det känns när någon närstående dör, min mamma dog när jag var 16. det är overkligt och det går inte förklara med ord hur förtvivlad man blir. det gör så ont så ont.
massa kramar.
Åhh gud, jag beklagar verkligen Cornelia. men som ngn tidigare skrev, ta tid att sörja.
Ta hand om dig nu riktigt ordentligt. Umgås med din familj, hund och vänner och försök uppskatta det fina i livet. Det kommer bli bättre, jag lovar.
O det kommer komma ljusare stunder. Försök att ta tillvara på dom riktigt ordentligt bara.
Du är värd sååå mkt.
Puss
Hej hej!
Tänkte bara säga att jag bytt blogg iiigen...
Den andra krånglade så fasligt mycket :S
Men nu tänker jag inte byta mer. I promise!!
Den är iallafall http://tisasdagbok.blogg.se/
Och jag beklagar verkligen sorgen. Det är hemskt att mista någon som står en nära.
Kramar
R.I.P OCH BEKLAGAR SORGEN VÄNNEN!!! :( :( :( :( :( :( Livet är kort......
Det måste man inse innan det är försent!
Famnar om dig och kramar om dig älskling!!!!!
Jag vet hur du känner dig, sorgen går inte att beskriva. Man tror aldrig att man kommer att kunna le igen en dag.
Min mamma dog också, i cancer när jag var åtta år. Hon blev bara 37 år gammal. Livet är för kort för att slösas bort! Såna här saker får en verkligen att tänka efter vad som är viktigt för oss!
Ta hand om dig och din mamma!
oj, jag beklagar så mycket!
jag miste min 4 dagar gamla kusin för ca ett halvår sedan. döden är ibland lite skrämmande...
sköt om er nu!
Jag beklagar verkligen, verkligen. Snälla du, sörj o gråt. Ta hand om varandra i familjen. Tänker på er, massvis med kramar<3