Läser min bok
Godmorgon! Solen skiner. Det har regnat som fan hela natten! Och ja det vet jag eftersom jag legat vaken väldigt länge. Fanny ringde mig vid 4 och "ville prata". Trodde först något hade hänt, men sen bröts samtalet! Fan också... nu när jag väl vaknat så är det ju lika bra att snacka, hehe. Får väl ringa sen och kolla läget. Låg i alla fall från 4 till 6 och kunde inte somna om. Fortsatte läsa i min bok, den jag själv skrivit. Jag är faktiskt väldigt nöjd med den! Men den är ångestfylld. Jag ska skriva det i början av boken att allt är taget direkt ur min vardag, och att det kan vara väldigt känslosamt och för vissa säkert "triggande" på fel sätt.
Tyvärr kan jag inte skriva den så att alla känner likadant. Vissa kommer säkert tycka den är dålig och inte alls inspirerande. Men detta är min kamp! Och nu när jag läser den så förstår jag hur SJUK jag var! Och jag förstår hur LÅNGT jag kommit idag! Jag är så himla glad att jag är där jag är nu. Jag kan fortfarande ha ångest och kontrollbehov när det gäller maten, men verkligen inte i samma skala som då!
En sak jag också lagt märket till nu när jag läser... det är hur självisk jag har varit, fast samtidigt inte. Det är så svårt att förklara! Men jag var så "inne" i min sjukdom. Jag förstår verkligen hur jobbigt det måste varit för min mamma och alla andra nära.
Boken är upplagd såhär att först har jag skrivit ett kapitel som handlar om min uppväxt och lite VARFÖR jag fick ätstörningar. Sen är det dagboksinlägg som jag skrivit under min sjukaste tid.
Ibland händer det att jag skrivit "jag hatar mamma" eller andra saker som kan ses som elaka. Men i stridens hetta så säger och tänker man ofta sånt man sen ångrar. Jag vet att det kommer anses som jag är jätteelak mot min mamma i boken och att jag inte uppskattar hennes stöd. Så är det självklart inte. Jag var säkert dum mot henne ibland, men just då handlade allt om mig själv. Jag svalt och var förtvivlad.
Ska skriva en liten inledning om det i boken. Lite tack-sidor! "Jag vill tacka min mamma för allt stöd och att hon stått ut med min under min anorexia". T.ex.
Det roliga är att jag knappt kan sluta läsa den själv. Men det är väl ett gott tecken? Haha! Tycker själv att den är bra, men så ska det väl vara!
Puss på er!
Tyvärr kan jag inte skriva den så att alla känner likadant. Vissa kommer säkert tycka den är dålig och inte alls inspirerande. Men detta är min kamp! Och nu när jag läser den så förstår jag hur SJUK jag var! Och jag förstår hur LÅNGT jag kommit idag! Jag är så himla glad att jag är där jag är nu. Jag kan fortfarande ha ångest och kontrollbehov när det gäller maten, men verkligen inte i samma skala som då!
En sak jag också lagt märket till nu när jag läser... det är hur självisk jag har varit, fast samtidigt inte. Det är så svårt att förklara! Men jag var så "inne" i min sjukdom. Jag förstår verkligen hur jobbigt det måste varit för min mamma och alla andra nära.
Boken är upplagd såhär att först har jag skrivit ett kapitel som handlar om min uppväxt och lite VARFÖR jag fick ätstörningar. Sen är det dagboksinlägg som jag skrivit under min sjukaste tid.
Ibland händer det att jag skrivit "jag hatar mamma" eller andra saker som kan ses som elaka. Men i stridens hetta så säger och tänker man ofta sånt man sen ångrar. Jag vet att det kommer anses som jag är jätteelak mot min mamma i boken och att jag inte uppskattar hennes stöd. Så är det självklart inte. Jag var säkert dum mot henne ibland, men just då handlade allt om mig själv. Jag svalt och var förtvivlad.
Ska skriva en liten inledning om det i boken. Lite tack-sidor! "Jag vill tacka min mamma för allt stöd och att hon stått ut med min under min anorexia". T.ex.
Det roliga är att jag knappt kan sluta läsa den själv. Men det är väl ett gott tecken? Haha! Tycker själv att den är bra, men så ska det väl vara!
Puss på er!
Kommentarer
Postat av: ...
jag har följt dig och din blogg länge och kommer absolut vilja läsa din bok..! är alltid intressant att veta hur andra upplever sin ÄS och allt därtill med familj och vänner osv..! dessutom har du en sån kämparanda och jag hoppas innerligt att du får leva ett långt och lyckligt liv för det är du värd!! kram
Postat av: Jossi
Åh jag är så sugen på att läsa den!! :)
Trackback
