Några frågor och svar
På vilket bästa sätt tacklar du din ångest om du väl får panik efter du käkat något som du igentligen inte hade planerat, nu när du kommit så långt i ditt kämpande? Vart får du allt adrenaline ifrån för att kämpa så som du gjort och gör?
Jag planerar alltid allting jag äter, så de tillfällena kommer aldrig. Blir jag plötsligt bjuden på något jag inte är "beredd" på, då tackar jag nej. Men skulle jag av någon anledning få ångest av det jag redan planerat... om vi vänder på frågan lite. Då hade jag väl tränat lite extra, planerat nästa dag lite hårdare osv. Kompenserat typ!
Och var får jag kraften ifrån till att kämpa som jag gör. Jag vet egentligen inte. Men äter jag inte så orkar jag inte med något alls längre. Så jag försöker tänka i den banan, att utan mat och med de tankarna kommer jag ingen vart i livet. Men det är inte alltid det räcker... oftast har jag faktiskt ingen motivation alls att äta och må bra. Men det går i vågor!
Jag funderar på om du kände/känner av hur koncentrationen och minnet har påverkats av anorexian. För ibland känns det som om man läser samma mening gång tre gånger men ändå förstår man inte riktigt vad man precis läst, det går inte riktigt in i huvuet och kopplas. Om du kände av detta över huvudtaget när släppte det och har du några tips hur man ska komma över den tröskeln för det känns frusterande att inte ens klara av att läsa en bok eller se på en film ibland, men jag hoppas att det en dag kommer vända!
Oooooja! Herregud. Jag kunde inte ens läsa dagstidningen förut. Allt bara försvann i mitt huvud! Det sägs ju att det är fettet i kroppen som fattas när man har dåligt minne. Att man måste äta mer fett. Men egentligen äter jag inte mer fett nu än förut... men mitt minne har blivit mycket bättre. Så jag skulle vilja säga att det beror på vikten och hur mycket energi man äter. Men det är av mina erfarenheter!
Älskling :)! Vi måste träffas mer. Shit du är bäst! :) Mysa promenader, naturgodis o sådär!
Du, på tal om maten o sådär. Jag ska försöka släppa taget om det lite, fast det är sjukt svårt men jag tänkte vi kunde försöka göra det tillsammans. Jag måste säga att jag tror det kan vara jobbigt om du blir påmind här på bloggen om det hela tiden. Fast det säkert hjälper också. Förstår du?
Mm det är sjukt jävla svårt att släppa alla begränsningar när det gäller maten. Just nu har jag rätt många också. Går inte så himla bra med maten och sådär. Men tillsammans är vi starkare vännen! Oh längtar till vi ska ses idag. Saknar dig så sjuukt!
Jo ibland är det jobbigt att bli påmind här på bloggen, men jag blir mest hjälpt.
Ses snart hjärtat!
Jag e så nyfiken på vad du jobbar med och hur du fick jobbet, kan du inte berätta lite?
Denna frågan tänker jag inte besvara igen. Det var senast någon dag sen jag skrev det. Leta lite på bloggen så är jag 100% säker att du/ni hittar det. Ett exempel, kolla kategorin "About C".... alltså om Cornelia.
Har ni fler frågor? (Som jag inte redan svarat på haha)
Jag planerar alltid allting jag äter, så de tillfällena kommer aldrig. Blir jag plötsligt bjuden på något jag inte är "beredd" på, då tackar jag nej. Men skulle jag av någon anledning få ångest av det jag redan planerat... om vi vänder på frågan lite. Då hade jag väl tränat lite extra, planerat nästa dag lite hårdare osv. Kompenserat typ!
Och var får jag kraften ifrån till att kämpa som jag gör. Jag vet egentligen inte. Men äter jag inte så orkar jag inte med något alls längre. Så jag försöker tänka i den banan, att utan mat och med de tankarna kommer jag ingen vart i livet. Men det är inte alltid det räcker... oftast har jag faktiskt ingen motivation alls att äta och må bra. Men det går i vågor!
Jag funderar på om du kände/känner av hur koncentrationen och minnet har påverkats av anorexian. För ibland känns det som om man läser samma mening gång tre gånger men ändå förstår man inte riktigt vad man precis läst, det går inte riktigt in i huvuet och kopplas. Om du kände av detta över huvudtaget när släppte det och har du några tips hur man ska komma över den tröskeln för det känns frusterande att inte ens klara av att läsa en bok eller se på en film ibland, men jag hoppas att det en dag kommer vända!
Oooooja! Herregud. Jag kunde inte ens läsa dagstidningen förut. Allt bara försvann i mitt huvud! Det sägs ju att det är fettet i kroppen som fattas när man har dåligt minne. Att man måste äta mer fett. Men egentligen äter jag inte mer fett nu än förut... men mitt minne har blivit mycket bättre. Så jag skulle vilja säga att det beror på vikten och hur mycket energi man äter. Men det är av mina erfarenheter!
Älskling :)! Vi måste träffas mer. Shit du är bäst! :) Mysa promenader, naturgodis o sådär!
Du, på tal om maten o sådär. Jag ska försöka släppa taget om det lite, fast det är sjukt svårt men jag tänkte vi kunde försöka göra det tillsammans. Jag måste säga att jag tror det kan vara jobbigt om du blir påmind här på bloggen om det hela tiden. Fast det säkert hjälper också. Förstår du?
Mm det är sjukt jävla svårt att släppa alla begränsningar när det gäller maten. Just nu har jag rätt många också. Går inte så himla bra med maten och sådär. Men tillsammans är vi starkare vännen! Oh längtar till vi ska ses idag. Saknar dig så sjuukt!
Jo ibland är det jobbigt att bli påmind här på bloggen, men jag blir mest hjälpt.
Ses snart hjärtat!
Jag e så nyfiken på vad du jobbar med och hur du fick jobbet, kan du inte berätta lite?
Denna frågan tänker jag inte besvara igen. Det var senast någon dag sen jag skrev det. Leta lite på bloggen så är jag 100% säker att du/ni hittar det. Ett exempel, kolla kategorin "About C".... alltså om Cornelia.
Har ni fler frågor? (Som jag inte redan svarat på haha)
Kommentarer
Postat av: Denise
"Blir jag plötsligt bjuden på något jag inte är "beredd" på, då tackar jag nej.". På riktigt C, vad är det för liv? Är det så du vill leva hela ditt liv? Så kontrollerat, att alrig kunna göra något oväntat? Jag hoppas som sjutton att du inte slutar att kämpa utan en dag kommer kunna äta en kanelbulle utan att planera det. KRAM
Trackback
