Hur mår jag egentligen?
Men just nu känns det som alla läser min blogg. Förut var den mer anonym. Inte så "populär". Nu vet jag fasiken inte vem som går in här! Tänk om min pappa läser den t.ex? Mina kusiner? Vänner? Bror? Mamma? Hund? (Haha!)
Jaja, ville bara att ni skulle veta. För ibland känns det som många tror jag är frisk, men det är jag inte. (Måste kunna acceptera att jag har en lååång väg kvar).
Min behandlare hjälper mig mycket och vet om detta såklart. Skriver just nu matdagbok som jag ska visa på fredag när jag ska till kliniken. Tror inte hon kommer bli glad precis... men men! OCH en sak till!! Jag ska INTE sluta på behandlingen. Det känns fel att göra det. Speciellt nu!
Då vet ni! Hoppas ni mår finfint. Nu ska jag krypa ner under täcket och sova. Puss!
Till mig kan du säga allt =) mej kan du lita på!
Kram
camilla: tack, vad söt du är!
=)
Hej Cornelia! Jag hade aldrig läst din blogg innan jag råkade läsa det där du skrev om Oskar, men efter det har jag gått in lite då och då och läst för att jag märkte att du hade goda tips på maträtter. Ibland har man idétorka. Men iaf så hamnade jag här nu igen och läste detta inlägget och jag min första tanke var att jag tycker att du ska fortsätta skriva om hur du mår och sådant för att jag tror du peppar andra till att vilja bli friska plus att jag tror att du också mår bra av det. Sen så tycker jag att det gör väl inget om din pappa skulle läsa detta? Han kan gott få veta hur jäkla dåligt alla ni 3 barn mår över allt han gjort. Han kanske inte förstår när ni pratar om vad ni känner för honom men skulle han läsa detta tror jag att även han skulle må dåligt och det tycker jag att han gott kan få göra. Det är inte meningen att ni ska känna er värdelösa när det är han som är värdelös. Det är han som är en dålig pappa (om man ens kan kalla honom pappa) det är inte ni som är dåliga barn. Låt inte han ta ifrån dig din lust att skriva också.
Sen sist vill jag bara säga att jag förstår hur du känner ibland, kanske inte allt men en del för som du säkert redan vet har jag också ätstörningar. Jag kanske inte "gör" något nu men tankarna finns där alltid och det lär de säkert allltid göra. Ibland kan jag inte ens gå ut utan att bli helt kallsvettig för det känns som om alla tittar på mig och tänker: "Gud vad hon är fet!"
Ville bara säga att om du någon gång känner för att prata så lyssnar jag gärna. Jag kan nog inte ge så goda råd men jag kan lyssna. Fortsätt kämpa Cornelia! Du är värd att få leva ett liv utan alla dessa hemska tankar.
Kram
Kämpa på! Tror på dig!
Jag kan inte annat än instämma i det som Désirée skriver. Jag kan förstå att det kan kännas jobbigt när många omkring en som man känner läser ens blogg. Man vågar kanske inte vara lika privat och utlämnande eftersom man är rädd att man ska såra någon eller göra någon ledsen. Men å andra sidan är det just det privata som gör att så många andra är intresserade av att läsa det man skriver. Varför blev annars Calle Schulman höjd till skyarna?
Så fortsätt du att skriv om hur du mår och vad du känner. Fast ärligheten har också ett pris, folk kanske inte alltid kommer att tycka som du och de kommer säkert att låta dig veta det också.
Om du tycker att det är jobbigt att exempelvis din familj läser din blogg så tycker jag att du borde kunna säga det (jag räknar givetvis in mig själv iden). Jag kommer i så fall att respektera din önskan.
JAG finns ju här PÅ RIKTIGT . Jag älskar dig!!!
Désirée: Egentligen så skiter jag i om pappa läser... för han vet egentligen redan om allt, alltså det som hänt. Så du har helt rätt! Tack så jättemycket! Känns alltid bra att ha någon man kan prata med, speciellt som går igenom samma skit, samma tankar och allt dedär. Kämpa på, du är fin och värdefull ! Kram!
****
****
****
Jossan: Sant det du säger! Varför ska jag egentligen bry mig om vad andra tycker, speciellt om mitt eget mående?!
Nej det stör mig inte att ni läser, snarare tvärtom. Tycker det är rätt kul! Och ni känner mig ju på riktigt. Det gör ju inte de flesta här.
****
****
****
Fanny: Ja tur du finns i verkligheten, hah! ;D Älskar dig också!
Det är skitbra att om du känner att det är rätt att fortsätta med behandlingen så ska du självklart göra det! Du ska göra det som känns RÄTT. För DIG. Så sant som du har sagt, så är du den viktigaste personen i ditt liv, gumman !
Ha en bra dag =)
Jag hejar på dig, jag menar det verkligen!!
Du är beundransvärt stark och jag tvivlar inte en sekund på att du kommer fixa det!! :)
Love yourself!
Du verkar vara en underbar tjej, jag hoppas verkligen att du klarar av att bli frisk! :)
Jag hade en anonym blogg där jag skrev ut ALLA mina tankar. En anonym människa kunde på något jävla vänster få tag i min bilddagbok plus min adress, fattar inte hur, eftersom jag var anonym i bloggen. I vilket fall så skickade denna personen brev hem till mina föräldrar med bloggadressen.
