En tanke

image1065


Jo det är såhär, att väldigt många verkar se mig som otroligt ytlig och att jag bara bryr mig om mitt utseende och andras utseende. Jag undrar varför det är så att folk får den uppfattningen av en, "bara" för att jag är intresserad av mode, hur mitt hår ser ut och vilken färg det är? Men egentligen, bryr sig inte de flesta om det? Och ses man som ytlig för att man har anorexia? Tänker ni att "men hon har ju anorexia, hon hatar sig själv, hon bryr sig bara om utseendet"? Anorexia handlar om SÅ mycket mer än bara det. Utseendet har egentligen ingenting med sjukdomen att göra. Hade jag inte haft de tankar och den ångesten inom mig, då hade jag inte varit sjuk, hur missnöjd jag än varit med mig själv. Att vara missnöjd med sig själv, utan några psykiska problem, det är en helt annan sak! I såfall är ju varenda svensk sjuk, eller hur? För visst har ni också känt er missnöjda med något med er själva? Det är mänskligt! Tänk om man skulle gå runt och dyrka sig själv... hehe. Kan ju säkert låta bra, men får man inte en stämpel att vara självgod då? Kan man älska sig själv för mycket?

Berätta gärna vad ni tycker, och hur ni upplever det. Och hur ni ser på anorektiker (ni som inte är sjuka/har varit)?

Kommentarer
Postat av: alexandra

Innan jag blev sjuk såg jag ner på anoretiker, jag trodde att dom bara ville ha uppmärksamhet med mera. Att dom trodde att dom var snygga för att dom vägde 20 kg. När jag själv insjuknade insåg jag att vikten inte hade ett skit med sjukdomen och göra. Det sitter bara i huvudet.

2008-01-29 @ 12:57:42
URL: http://aaleexandra.blogspot.com/
Postat av: lilla ja

Tycker det är typiskt svenskt att inte "få" älska sig själv, precis som du skriver, då räknas man som självgod.
Innan jag blev sjuk så trodde jag anorektiker kunde äta hur mycket som helst om de vara ville, ni vet, DET GÅR JU VERKLIGEN INTE ibland, i en viss fas av sjukdomen, men jag trodde precis som många andra att det bara var att äta, och okej, det handlar tillslut om att man måste ta maten i munnen och faktiskt äta den, men alla spärrar som fanns i huvudet, all ångest, den kan man inte som "icke sjuk" inte ens försöka föreställa sig... Det är en psykisk sjukdom- sitter i huvudet, man kunde önska att fler förstod, att allt inte tex sitter i vikten.

2008-01-29 @ 13:37:24
URL: http://littlemes.blogg.se
Postat av: josse

de flesta har nog någon kroppsdel eller något annat som de inte gillar med sig själva men det finns ju de som hela tiden måste säga/skriva det. hur fula de är osv osv.. det är bara jobbigt att höra. jag har inte fått uppfattningen om att du skulle vara mer ytlig än någon av de modebloggare som finns. alla i dagens samhälle är ytliga och speciellt tjejer.. så är det bara. det är inte något vi kan hjälpa, det är pga all reklam, alla kändisar, allt modetjafs.. det är svårt att inte vara ytlig och tjata om sitt utseende.

2008-01-29 @ 15:38:33
URL: http://sanningenomjosefine.blogg.se
Postat av: RASA

förut fattade jag inte hela grejen att ätstörningen satt i huvudet. det kändes mer som om offret(för anorexi) hade press sej själv angående sitt utseende. det är sekärt en del av självaste sjukdomen det också. MEN när jag plötsligt började titta runt mej och titt som tätt fick jag veta att någon i just min närhet hade drabbats av anorexi (bulimi osv osv) så såg man på det från en helt annan synvinkel. min syster t.ex. blev sjuk i anorexi, och jag fick veta en hel del om sjukdomen som vissa andra där ute i världen inte har en aning om. man borde inte se ner på anorektiker, allra minst prata/kommentera högt om det, det förvärrar hela situationen.
nu förstår jag i alla fall att anorexia är en psykisk sjukdom, det borde alla andra också fatta.. anorexia (ätstörningar överlag) är förmodligen en av de jobbigaste sjukdomarna man kan ha.

2008-01-29 @ 17:05:14
URL: http://sara91.blogg.se
Postat av: Cissi

Ytlig nej bara intresserad av mode ditt utseende m,m. En anorektiker har ju ofta höga kraav på sig själv i största allmänhet och där ingår utseendet. Jag känner igen mig mycket i dig och jag antar att det är särför jag älskar läsa det du skriver:)

2008-01-29 @ 17:26:29
URL: http://cissilagrell.blogg.se
Postat av: Rosie

Jag minns hur jag riktigt såg ner på dem med pshykiska sjukdomar, jag ville/kunde inte förstå. Två bekanta till mig insjuknade och gick ner massor i vikt, jag tappade respekten för dem och istället för att stötta så snackade jag skit och skakade på huvudet då jag såg dem. En annan tjej började tvätta sig om händerna jättemycket för hon var rädd för rabies. Hon berättade lite för mig men jag kunde inte förstå. ("Man vet aldrig för än man provat", heter det ju)

I våras när mat och vikt började kännas svårt för mig så ville jag bara gå ner något kilo så jag såg smalare ut. (var som du säger bara missnöjd)
Nu däremot är jag inte nöjd och har svår ångest över att äta. Vill även se mer av mitt skelett, vill kunna se revben och ryggraden ...Och jag som tidigare bara ville få bort fettvalkarna

2008-01-29 @ 17:33:31
URL: http://rosiesconfessions.blogg.se
Postat av: Carita

hallihallå,
jag bara undrar en sak. hur är det med dig nu? jag menar, du har ju nått din målvikt - men mår du bra, psykiskt sätt nu? äter du vad du vill, utan ångest? går du runt och tänker på mat ständigt eller bara då det är dags att äta?
kram.

2008-01-29 @ 20:16:10
URL: http://happychews.blogg.se
Postat av: Thepreciousgirl

Carita: Jag har inte nåt min målvikt.
Nej jag mår inte bra psykiskt. Jag äter väl vad jag VILL, men kanske inte det jag borde. Ja tankarna finns alltid där. Känns rätt tungt just nu. Men jag har stöd och hjälp!

2008-01-29 @ 20:48:06
URL: http://thepreciousgirl.blogg.se
Postat av: Carita

jaha, okej. hade för mig att du skrev att du nått din målvikt, i något inlägg för ett tag sen.
men du, isåfall - kämpa på! jag tror på dig, och du kommer klara det. det kommer jag också. ^^

2008-02-02 @ 16:35:30
URL: http://happychews.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0