Tjock?
Min mamma brukade också fråga mig sådant när jag bodde hos henne. Det får en att tänka i dumma banor tyvärr :(
försök att tänka att det inte handlar om dig, det kan nog vara skönt för henne att kunna få vara sig själv utan att behöva tänka efter en andra gång. det känns som att du tar allting och gör det till ditt problem.. att allt kretsar runt dig och din sjukdom.
så brukar mamma också göra.. eller säga att hon måste banta/gå ner i vikt eller liknande. Så jävla jobbigt, jag står inte ut med att höra folk säga det.
Det kan ju vara så att hon bara ville ha din åsikt helt enkelt, om hur hon såg ut. Skulle min mamma fråga det skulle jag tycka hon är lite småtramsig, som mammor är. Jag tror inte din mamma menade nåt illa, eller tänkte att det skulle göra dig upprörd. Fast jag förstår att det känns jobbigt att höra, förstås.
åh, jag vet precis hur det är det där. Jag fick ju aldrig någon diagnos men hade någon typ av ätstörning och jag tycker det är så irriterande. in mamma är inne i en period när hon konstant klagar på hur tjock hon tycker att hon är och det är ett evigt tjat om vad som är nyttigt och vad man bör och inte bör äta. Jag som försöker lägga allt sånt där bakom sig, det är ju inte det första man behöver höra direkt!
neh det kanske inte var så klyftigt, men det hör mammor till tyvärr. De kan aldrig vara 100%, fast de vill och försöker. Min mamma kan säga de mest knäppa och dumma saker till mig utan att tänka efter, och det svider många gånger i hjärtat :( Kram
Jag fattar precis vad du menar! Det finns enligt mig inget värre än sådana kommentarer och frågor. Jag blir ofta djupt besviken på vänner som borde känna och brytt sig om mer bättre, som vet att jag mått dåligt men som ändå kan komma med liknande ord. Jag förstår inte, fattar inte folk att det är känsligt och att man blir illa berörd!?
josse:det "känns som att du tar allting och gör det till ditt problem.. att allt kretsar runt dig och din sjukdom."
Ja allt som har med fett, mat, bantning, vikt, utseende att göra är mitt problem. Klart att "allt" kretsar runt min sjukdom, jag är ju sjuk! Det går inte att tänka bortom sjukdomen. Inte när den har ett så starkt grepp om mig.
***
***
***
Ni andra: Skönt ändå att jag inte är ensam om att känna så. Det är sjukt jobbigt. Tycker ändå att våra närmsta, som vet att vi har problem med mat o vikt och den biten, att låta bli att säga sånt! Speciellt när det händer typ varje dag...
***
***
Tyvärr måste föräldrar också få vara sig själva i bland , man får helt enkelt försöka att tänka att de inte menade något illa.. men det är skitsvårt. Det värsta jag var med om var när jag skulle börja äta regelbundet och skulle ta mitt kvällsmål.. då kom min pappa och kläckte ur sig : Äter du NU IGEN?! .
Amelie: Ärligt talat så skiter jag i om min mamma "behöver vara sig själv", kan hon inte lika bra säga det till någon annan?
Jag har också fått höra sånt "ska du verkligen äta allt dedär?" osv osv osv.
Fett jobbigt!
Jo det kan hon. Menade inte att du absolut ska acceptera att hon säger sånt när det gör att du mår sämre. Men precis som att våra föräldrar försöker förstå oss så får vi försöka förstå dem också, detta är säkert svårare än vad det är för dem men jag försöker iallafall försöka inse att allt inte kretsar kring mig och mina föräldrar lever inte med min sjukdom, de vet inte hur det är och att uttrycka sig klumpigt är inget de tänker på, för de förstår inte fullt ut. Men självklart, din mamma borde ha sagt det till någon annan. Jag säger bara att det inte är så lätt för de heller!
Förstår att det är jobbigt.. men hon menar säkert inte nåt mot dej ! :/
Fanny: Men det vet jag väl!! Men det är jobbigt för mig ändå!
antar att det är svårt för mig att sätta mig in i hur du tänker.
mammor kan vara lite tankspridda! man får försöka ha överseende med dom. för hon skulle väl inte vilja göra det jobbigt för dig med flit?
