Never stop thinking?
Där sitter liksom jag på andra sidan av matbordet med en galet liten portion, som såklart känns alldeles för stor. Det var krig i huvudet på mig en stund. Alltid när jag lägger upp mat på tallriken känns det för mycket. Men efteråt kommer jag på mig själv... jag åt efter vad huvudet sa, inte kroppen.
Jag försöker verkligen snappa upp alla sånna här sjuka beteenden. Komma ihåg dom och bättra mig tills nästa gång. Att istället tänka "är detta verkligen en normal portion? skulle jag ge min mamma den portionen och tycka det var normalt för henne?"
Nu har jag t.ex lite panik över vad jag ska äta till kvällsmål. Jag vet aldrig vad jag är sugen på, eller vad som inte får min mage att svullna upp och kännas obehaglig.
Detta eviga tänkande på mat och ätande gör mig matt. Jag måste verkligen göra något åt det. Träna mig. Sluta tänka. Byta ut det mot något annat. Jag har gjort det innan, för en liten stund i alla fall. Det bara MÅSTE gå igen! Helst för all framtid.
Hur mycket tänker ni på mat, ätande, kalorier, kropp, vikt, träning om dagen? Alltid, ibland eller aldrig?
Ha en bra kväll, kramar!
Jag tänker fortfarande på allt sådant heeeeela tiden. Det är just det som gör det så svårt att fortsätta kämpa, att det inte känns som att man kommer någon vart. Men jag har gett mig fan på att bli frisk, så jag spottar på alla tankar och kämpar på RIKTIGT. & hur mycket ångest jag än får så vet jag att det jag gör är rätt. Att mitt liv kommer bli tusen gånger mer värdefullt när jag är mig själv och inte en av alla oss anorektiker som finns. Likadant kommer det bli för dig. Vi måste bara våga hela vägen! Och det gör vi! Både du och jag!
nu ca 75% av dagen (och natten) och det är klart bättre än de senaste 3 åren tyvärr...
Tänkte fråga om du fryser mycket? Jag har BMI 18.4 (på morgonen) och äter mycket mer kalorier än du (1700-2000) men jag fryser ändå, självklart inte så att jag är blå som en gång i tiden, men jag fryser!
ja vad härligt det skulle vara, så var jag förut, en riktig matglad tjej eller vad man ska säga och jag var duktig och tävlade mkt i friidrott men nu tänker jag ständigt på mat, kcaler, min kropp och allt därtill tyvärr =/ jag hoppas att det ändras någon gång i livet, ska kämpa för det! :)
När det gäller mat tänker jag väldigt mycket och ofta på det, vad jag får och inte får äta. Det brukar även bli så att min mage verkligen skriker efter mat, men om jag bara låter det gå en stund går hungern över till illamående+en miljon tankar att jag minsann inte ska äta. (Dock har det slutat bra den senaste tiden, börjat äta bra och nyttig mat ist). kropp och vikt är väl samma sak som med maten... träningen är bara en liten del av mina tankar, inget jobbigt utan det kan jag oftast stöta bort.
Du är stark Cornelia:) Jag tror på dig!
Jag har i princip alltid de där tankarna i huvudet, förutom när jag sover då. Asjobbigt! :/
Jag tänker på det hela tiden, verkligen 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Tror inte det finns några andra tankar som ens existerar i min hjärna. Hela mitt liv krettsar kring de tankar du tala om.
Kram
Ibland, jag har väl vissa dagar som jag inte tänker så mycket på det och är nöjd med min kropp men vissa dagar känner man sig jättetjock och tänker på att man borde ändra på maten, och träna mera.
Jag har tänkt att börja träna, för att jag vill hålla min vikt och inte gå upp i vikt. Min ämmnesomsättning är inte som förr om man säger så ;) Kalorier vet jag knappt vad det är för nåt?! Kan låta dumt, men att räkna det man äter låter helt ologiskt i mina öron? Så länge man inte trycker i sig mängder så är väl allt Okej? Sifforor är bara siffror. Har ingen ätstörning överhuvudtaget, men en kompis till mig har - så det är därför jag egentligen läser din blogg för att förstå mer.. på nått sätt, om du förstår? Men, även jag tänker på vad jag stoppar i mig ibland, såklart!
alltid & jämt om jag är själv. 20 % om jag är med någon annan kanske... det är skönt!
mat tänker jag på konstant , från att jag vakanr till att jag lägger mig ,
kalorier tänker jag på när jag väl äter nåt & om jag är å handlar , tar jag ALLTID de med minst kalorier av vana ,
träning , mja detsamma där , får enormt dåligt samvete om jag missat nån träning & då håller jag tyvärr igen med maten . Så ja det är hela tiden . & iblan drömmer jag med hemska drömmar om mat.
Jag brukar tänka mycket innnan jag äter, sen när jag ätit klart börjar jag tänka på när jag ska äta nästa gång.. fast jag är mätt.. blir besviken över att jag ätit upp redan.. nån som känner igen sig? Undra om det är för att man äter för lite? Men tycker inte att jag gör det..
Alltid! Det tar så sjukt mycket energi och tankeverksamhet och jag hoppas verkligen att jag kan bli av med det en dag! Så du är inte ensam:)
HAHA, det där med att störa sig när andra äter känner jag verkligen igen! det värsta är när någon äter något riktigt kladdigt i stora tuggor och det verkligen slaskar i munnen! kan bli tokig på det ;)
Du är inte ensam om att tänka på mat.. jag tänker på ätandet och min sjukdom ALL THE TIME! ibland känns det som jag kommer bli galen! take care , puss!
alltid! det ska man göra!
really cute blog!
happy holidays
Oj, alldeles för ofta. Förstår inte att det fanns en tid då jag obekymrat åt varje måltid, utan eftertanke och överhuvudtaget inte brydde mig! Nu kan jag inte ens tänka mig det.. det är nästan som om jag glömt av det.. sorgligt. Måste försöka hitta tillbaks. Mat ska bara vara en naturlig del av dagen, inte ett nödvändigt ont...
always in my mind. :(
så jobbigt.
imorgon , idun, vi ses en stund och en stor kram vill jag ha <3
älskar dig så. lär gärna min blogg cornelia <3
PUSS
så fort man inte tänker på nått annat, så tänker man på det.... Jag tror att det är viktigt att man sysselsätter sig själv , typ skaffar en passion, eller kanske en kärlek, för då har man inte lika mycket tid och ork att bara tänka på mat och träning.
nej, det är bara ens eget ansvar att inte gå runt och vara tjock tycker jag!
nej jag vet men jag drog en paralell!
Jag tänker JÄMT på när andra äter och det är verkligen hemskt. Man borde inte göra det med man sitter verkligen där och baar hör alla ljud, ser hur maten åker net i magen och jag känner mig bara så äcklad! Plus att jag tänker alltid massa hemska tankar när jag ser öveviktiga männsikor, det är jäätejobbigt men det bara kommer av sig självt. Vet inte vad man ska göra för att få bort det:/
Du kommer klara detta!<3
Varje minut av mitt liv =( Blev mobbad när jag var mindre för att jag var fet och bestämde mej för att göra nått åt saken när jag började högstadiet...Tränade som en galning och åt knappt nått...Helt plötsligt blev man sedd av killar, tjejer som retade en blev ist avundsjuka...Allt blev en ond spiral och helt plötsligt va man helt besatt...Idag har jag bättre kontroll. Men känner mig alltid för fet, gjorde en bröstförstoring och la in rätt mkt men det dög inte heller. Hela ens självbild är ju helt förvriden. Längtar till den dag man tycker om sej själv och kan äta den där ynka godisbiten utan att få dåligt samvete...hoppas det kommer gå bra för dej!!
kramar
