Godmorgon, 9 April
Satt igår och kollade i lite matdagböcker jag har sparade i en låda. Jag förvånas över hur stark och duktig jag var som åt som jag gjorde. Okej, jag saknar inte det att planera varje dag, mäta upp och så. Men speciellt det med planeringen har kommit tillbaka. Men egentligen, så länge jag äter det jag planerat (och att det jag planerat är bra såklart), så är det väl inget problem jag måste ta itu med just nu. Huvudsaken är att jag börjar äta fler mål per dag, och slutar utsätta min kropp för svält.
Min mage är fortfarande knepig. Har lite ont i den nu efter frukosten, men inte överdrivet mycket. Egentligen undrar jag varför den protesterar. Kan det vara för att jag ätit dåligt? Fel? Eller att konsekvenserna av denna tids svältande nu börjar dyka upp? Jag vet inte...
Frukosten idag bestod av gröt (havrekli och fiberhavregryn) med skivad banan, blåbär, havremjölk och hackad mandel.
Känns helt okej. Har faktiskt planerat denna matdagen också... till lunch blir det omelett, mellis (ja ni hörde rätt, jag SKA äta mellis idag!!!) blir en smoothie, middag blir mammas goda soppa med bröd och pålägg. Och ikväll blir de det gamla vanliga, te med lite havremjölk. Som jag ska försöka utöka när jag vant mig vid eftermiddags-melliset.
Jag ska nog fråga mamma sen om vi kan börja äta mellanmålen tillsammans, eller kvällsfikat. Tror det hade underlättat rejält! Det är ju supermysigt att sitta och äta lite mackor eller liknande framför tv:n med lite sällskap.
Nej nu måste jag gå. Puss och tack för alla kommentarer!!
Frukosten idag
Min mage är lite arg den med. Den litar inte riktigt på mig, jag tror att det är så det är. Men ha en fin dag tjejen, du vet att jag läser flera gånger om dagen =)
kolla upp om det är IBS , jag mådde skit dåligt i två månader i min mage, blev uppsväld och hade så ont så fort jag ätit. gick till doktorn ett antal gånger och nu har de satt en diagnos som heter IBS, man kan få det om man är stressad fysiskt stress och psykiskt, man kan bli förstoppad och få diarrer, något jag inte råkat ut för, men däremot ont varje gång jag ätit. det värsta är att sjukdomen är kronisk och försvinner aldrig =/ ärr efter psykisk stress.
Kämpa på, du är jätte stark! Berätta att du vill börja med kvällsmålen igen, så kommer din mamma och du kunna ha massor med mysa kvällar tillsammans :)
Ha en bra dag och sköt om dig
Toppenbra tjejen att du inser att din kropp faktiskt skriker efetr att du ska ta hand om den=)En lite idé om varför din mage protesterasr, speciellt på frukosten. Menar inte att dte måste vara så, men KAN vara en orsak, såsom det är för mig. Det kan vara att din mage inte riktigt gillar att få i sig så mycket fibrer, som jag förstått äter du i princip mest fullkornprodukter, kli etc? Prova att äta lite mindre grovt, t.ex. vanliga havregryn istället för kli och fibrer etc. Sånt kan magen ofta reagera på och tillsammans med frukt och nötter blir dte ju väldigt fiberrikt och ja, för en del svårsmält. Hoppas du inet atr det som nån kritik eller så, bara ett råd kanske värt att prova, som hjälpte mig.. En sak kan jag iaf lova, du äter knappast för fet mat! Men dte kan ju självklart ha att göra med att du äter "dåligt", alltså jag menar rätt sällan och då blir magen väldigt chockad när dne väl får mat. Förhoppningsvis mår dne bättre när du inför mellanmål=) Kram!
Det är ju jättebra, du är duktig som kämpar på. Jag får problem med magen näg jag har ätit dåligt. Sen om jag börjar äta bra igen kan jag ha ont i magen och liknande. Men fortsätt äta bra så kommer din mage nog vänja sig. kramar
Dina frukostar ser så jävla goda åt alltså! Kan man beställa dig som "frukostkock" kanske? :-D Jag betalar bra, lovar.
Angående kortis-kommentaren på min sida: Men samtidigt är det ju bra att det krävs en hel del mat för att ta sig uppåt, inte sant? Det gör det liksom mer... Okej på något sätt. Enklare att acceptera då. Förstår du vad jag menar?
Ha en fin onsdag och våga hålla fast vid de måltider du planerat - U can do it girl.
Det låter verkligen jätte bra att du ska utöka maten. Är lite i samma situation som dig. Undrar bara blir du inte hungrig när du äter så lite?? Jag äter sex gånger om dagen om inte mer och äter rejält mycket mer vid varje måltid, men är ändå rejält hungrig. Vet ju inte riktigt vad som är normal portion..
Angående magen. Kan det vara att du ätit för dåligt. Jag får på en gång problem med magen om jag äter för lite. Får diareer, smärtor, gaser,. den blir uppblåst. Så det kan vara det. Men jag kan ju inte veta.
Superbra att du planerar in mellanmål. Det kommer bli bra Cornelia, även om det tar tid.
Hej!
Jag är inne här och läser varje dag, och jag blev väldigt glad när jag läste det här inlägget. Du måste ta hand om dig bättre vännen! Men jag vet, det är jävligt svårt när man har den sjukdomen man har.. Jag är just nu inne på matschemaveckor, det går ganska bra men visst är det svårt, och visst tar det emot. Men jag gör det, för jag vet att det är enda sättet att få mitt liv tillbaka. Jag både längtar efter och är rädd för när jag ska sluta med matschema, och börja äta mer oplanerat och spontant. Men jag tror att man kanske måste ha med sit lite schematänk i bakhuvude hela tiden ändå.. Att man äter mellanmål och alla måltider.. Usch vad pladdrigt det blev, egentligen ville jag bara säga att jag är här inne och läser varje dag, och att jag håller tummarna för dig!
Kramar från mig
Låter bra med mellis :)
mumms så gott :) hoppas magen blir bättre!
Jag hittade nyligen din blogg och blev fast rejält. Jag gillar ditt sätt att skriva, och du gör det på ett intresseväckande sätt + att jag själv är sjuk så det är ett fint stöd att läsa och jag själv är också på friskvägen och OERHÖRT lycklig över de!
Ha en underbar dag:)
Det var jättestarkt av dig igår att dela med dig av alla din tankar och rädslor såhär på bloggen.
Det visar ju bara på hur redo du är att kämpa vidare och en dag lämna detta bakom dig för gott:)
Jag tror också att det är jätteklokt att ta upp mellisarna med mamma, och att äta dom tilsammans.
Dels för att det ju är mysigt att äta tillsammans, och dels för att du ännu en gång är så pass öppen och ärlig med dina känslor som är jätteviktigt.
Ta det ett steg i taget, och kom ihåg framgången vid varje steg.
Det är så lätt att man vill göra allt perfekt när man ändå sätter igång, och så är man inte redo och klandrar sig själv för att inte kunna göra ALLT på en och samma gång.
Dessutom, försök att kanske tänka på de perioder tidigare som du varit med om liknande situationer, och se att det faktiskt gick att komma förbi dom.
Visst blir det väl lite "lättare"(I know, dumt ord men)att inse att man faktiskt vet lite mer om vad som kommer att hända när man gjort det förr?
Jämför t.ex med början av din anorexi, och alla förvirrade tankar som pågick då om hur allt skulle bli och inte bli med t.ex maten/vikten osv...
Du har ju redan Din manual, redo och klar.
Nu saknas bara Kapten Cornelia, eller hur?:)
"Kanske har jag haft en strategi för mig själv lite grann... att "glömmer jag och tänker att jag är frisk, så kanske jag blir det". Men det funkar inte. Problemen ligger fortfarande kvar och kommer inte försvinna förrän jag tar tag i dom. Psykiska problem glömmer man inte, de måste man bearbeta och jobba bort. "
Exakt så känner jag också just nu.!
