Varför är jag så dum?
Det finns en röst inom mig som skriker åt mig, som talar om för mig att jag inte duger nu när jag väger såhär, att jag måste ner i vikt igen. Varför litar jag på rösten? Varför lyssnar jag? Varför mår jag bra av att skippa mat och känslan av att ha ätit lite? Jag hatar mig själv. Jag vill inte vara såhär. Men ändå kan jag inte låta bli. Det känns som en del av mig.
Jag vill träna, jag vill pressa kroppen, äta lite och gå ner i vikt igen. Synas, och känna mig nöjd med min kropp. Jag tyckte min kropp var finare när den var smal. Fyfan vad jag hatar att låta såhär! Precis som att jag inte lärt mig någonting alls på att ha varit sjuk i 6 år... tårarna är nära nu. Jag vill inte må bra av att svälta!!!! Snälla, ge mig ett friskt liv, låt mig slippa lida. Jag orkar snart inte kämpa mer, för jag kämpar ju knappt för nåt? Det fria livet kommer ju aldrig.
Jag vill inte påverka någon här negativt, genom att skriva vikt och sånt... men ja, jag har en målvikt igen. Tänker inte säga hur många kilon, det håller jag helst för mig själv. Men neråt är vad jag vill.
Varför gör jag såhär mot mig själv när jag inte vill att någon annan ska må såhär? T.ex du Fanny. Min älskade vän. Jag vet exakt hur du känner och mår, för jag är precis likadan. Varför har vi dessa tankar gumman? Varför har någon dessa tankar alls?!
Jävla skit.
Cornelia, kom ihåg en sak bara, du ÄR smal. Lite på oss som säger det. Jag vet precis hur det är att inte lita på det, att totalt ignorera det och jag mår precis som du gör nu. Men en sak måste vi ändå intala oss och det är att inget blir
bättre av det liv vi "strävar efter". Det vet vi ju. Det finns ingen anorektisk dröm. Det livet vi vill ha finns inte där. Hur jävla sjukt hemskt och jobbigt det än känns så måste vi kämpa mot de dåliga tankarna och veta att en dag så kommer det ljusna, och du har ju sett ljuset!
Amelie: Jag vet inte längre om jag är det. Ser mig i spegeln, på foto... alltså ÖÖÖ! Pallar inte se mig så, ser så äcklig ut :(
Tack för ditt stöd !!
:(
Nejnejnejenejenej, låt dig inte luras! du vet ju att du INTE kommer att börja må bra bara för att du går ner i vikt. du är redan toksmal. kom igen cornelia, kämpa!
KRAMAR!
Du är långt ifrån äcklig, du anar inte hur mkt tjejer beundrar dig och din kropp. Ja jag är en av dom. och jag vet oxå hur det är när någon annan tycker om ens kropp men inte jag själv. Så har jag det nu. Men du måste förstå att det är dina sjuka tankar som dyker upp lite då och då och tar över dig lite. Se det som att om du klarar dig igenom denna svakan, så mkt starkare du kommer bli. detta kommer hända fler gånger. Men för varje gång du tar dig igenom det, så blir du bara starkare och starkare, fråga mig, JAG VET. även om min situation var annorlunda,
Jag lovar att du är smal! Att du är underbart vacker och jättefin. Du blir bokad som modell och folk vill skriva kontrakt med dig! Du är rolig och snäll! Se hur många som bryr sig om dig. Jag känner dig inte men har ändå följt din kamp och det är något hos dig som gör att man .. liksom, tycker om dig! Du är verkligen en underbar person och när du inser det helt och fullt kommer du kanske se att den där kroppen du har är långt ifrån äcklig och tjock! Under tiden får du helt enkelt lita på nära och kära och.. oss andra. Vi hittar inte på :) Tro på dig själv!
vad tror du skulle få dig att sluta med tankarna du har?
mitt huvud säger samma sak till mig.. och att jag är värdelös och inte duger som jag är. Det är jobbigt att vara stark hela tiden, men vi måste. Ta hand om dig.
tänkte precis också skriva NEjnejenjenjenje, och jag heter också Jennifer, wow. det måste betyda nonting :) nej men seriöst. NEJ! du ser toppen bra och fin ut!
Kram
Stort tack till alla som tagit sig tid och skriva till mig. TACK!
**
**
**
Anonym: Jag har ingen aning. Om någon har svaret på det så hör av er!! :/
jag blev friskförklarad för snart ett år sedan och jag kämpar fortfarande med dessa tankar. varje dag är en kamp för att fortsätta få vara frisk.
de försvinner inte i första taget, de pågår långt efter att samtal, psykologer, behandlare försvunnit. men man överlever och det gör du med, och du är stark nog att klara det här, tro mig!
Jag ska för en gångs skull försöka att fatta mig kort!:) Cornelia, det du ser i spegeln är INTE det vi andra ser! Du har en förvrängd självbild och kommer därför alltid att tycka att du ser tjock ut oavsett hur lite du väger. Jag tror i stället att du ska försöka lära dig att förändra ditt tankesätt och dina "ritualer" kring ditt utseende... det fick jag lära mig när jag gick i KBT-terapi under 1 års tid emot min Bdd (=inbillad fulhet) och Ocd.
Det viktigaste som jag har fått lära mig under min KBT-terapi är "utseendet är inte viktigt". Med det menar jag så här... som Bdd:re så har man alltid 2 huvudtankar 1.Utseendet är viktigt. 2.Jag är ful. Så länge som man fokuserar på dessa två tankar så är man sjuk och blir INTE bättre! Dessa två tankar bidrar också till att man hela tiden vill förbättra sitt utseende med smink, hårförlängningar, kläder, plastikoperationer m.m. Och ju mera tid som man spenderar på olika typer av "ritualer" kring utseendet destå sjukare blir man!:( Så det man i stället ska göra för att bli frisk är att sluta upp med alla utseende-ritualer (som sker i babysteg) för att sedan försöka att förändra sitt tankesätt igenom att ironiskt nog tänka "utseendet är inte viktigt, man kan faktiskt vara "ful" och lyckligt". "Lycklig människan är inte = en snygg människa". Och för att omvända det hela till dig så skulle det kunna bli "Smal människa är inte=lycklig människa".
Nog om allt KBT snack nu... Hoppas att du förstår lite av min poäng i alla fall?:) Som sagt jag har inte anorexia, utan Bdd (som dock är väldigt likt anorexia på många sätt) så allt jag säger kanske inte stämmer in för dig. Åh, nu blev mitt "korta" meddelande som vanligt skitlångt!:) Ta hand om dig nu! Kramar Zia
Asså grejjjen är väll att man (Du?) jag iallfall man vet om sin smalhet, jag vet at jag inte är tjcok. Men jag vil vara sjukligt smal, jag vill att folk ska se vad som händer på insidan, vara speciell. Kan man inte vara något annat får man vara - hon med ätstörningar.
jag vet inte hur det är för dig.
men jag vill att du ska må bra, du är värd det!
Du ska bara bara veta vad smal du redan är är. Synd att du inte kan se det. Jag hoppas du tänker om. Du kommer inte bli lyckligare av att gå ned i vikt.
Jag håller med Zia, efter som det handlar om dina tankar som säger att du inte duger, så kommer tjejen du ser i spegeln aldrig att vara smal nog, vacker nog no matter what du väger.
Det är dessa tankar du måste slåss emot, inte vågen eller springa dig svettigt på något gym för att "göra rösten till lags". Du måste kontrollera dina tankar istället för att tankarna kontrollerar dig. Jag förstår att det inte är lätt och att varje dag är en kamp för dig, men ge inte upp gumman!
Jag har sätt upp till dig hela tiden under din resa, du har fått mig själv att söka hjälp faktist, även fast du inte ens vet vem jag är. Låt inte digsjälv luras av rösten,, Friheten kommer komma men inte än, du är så mycket närmare än vad du var förut. resan är lång men den är värd det. tänk på allt det där som fick dig att kämpa förut? Vart tog din kämparglöd vägen? Det är så många som tror och finns här för dig. Jag vet att det är sjukt jobbigt. men anorexi är inget liv. Det är en väg åt döden, faktist, ingen kan leva ett bra eller hyfsat liv med anorexi, snälla jag ber dig ge inte upp!!!
Hej Cornelia, kan ju säga att dina tankebanor liknar mina ganska mycket. Jag vet rösterna tar kol på en! men i samma veva är man på något konstigt sätt beroeende av dem. De vägleder en så man själv slipper bestämma.
Jag tänker inte säga hur du ska göra/inte göra.
För det är säker massor av andra männinskor som lägger sin åsikt och tynger dina axlar ännu mer. visst de kanske bryr sig men problemen försvinner ju som inte för det.
Du är dock inte ensam i alla fall och jag hoppas du finner en hjälpande hand snart! om du vill så kan du besöka min blogg och se att du är bara en i mängden. (Vilket kan både vara bra/dåligt)
Keep on rollin' baby!
Nej snälla fina Cornelia. Du som är så underbart fin. Din kropp är perfekt nu. Du behöver inte gå ned ett gram. Jag hoppas du läser alla kommentarer och inser vad fin du är nu. Börja inte banta och gå ned i vikt. Blir ledsen när jag läser det. önskar jag hade din kropp!
Du är mycket VACKRARE nu honey. Kämpa kämpa kämpa!
någon gång ska du också bli lycklig och njuta av det verkliga livet, utan ätstörningen.
Föresten ; Du ÄR smal. Du ÄR vacker. Du ÄR speciell. Du ÄR redan någon andra ser upp till. Du Är Cornelia. Du är UNIK! Du behöver inte aneroxian. Du ÄR alldeles perfekt precis som du är.
Ha en bra dag! Kram
Tänk så mycket du redan åstakommit. du äter, du kan ta en glass utan att få panikångest varje gång. Tänk vad duktig du är som äter och jag lovar. Du mår bättre när du får energi i dig. att inte äta är samma sak som att förstöra sin kropp. för du vill väll vara vacker? Du är vacker när du äter och mår bra. Du är inte vacker när du svälter och mår dåligt. Jättekramar och superpepp till dig och skickar över lite häslsosamma positiva tankar.
Och kom ihåg du har så mycket att uppleva så många solnedgångar så många roliga spännande utmaningar så många vackra människor du ska träffa och ett sånt lyckligt fantastiskt liv du kommer få. Allt gott kommer i ditt liv. Du är stolt stark och vacker. Många kramar Anna
Det viktiga är att du inte försöker intala dig själv att du är frisk om du inte är det. Man måste jobba vidare.
Jag blev så förvånad när jag läste det här. Inte för att jag inte förstår att det är djävulskt svårt att bli frisk från anorexia, utan för att du i så många inlägg tidigare haft en fullkomligt annan attityd, plus att det inte var länge sen du skrev det.
Jag tycker det är så synd.
Jag tycker att du har en väldigt fin kropp, och att du är en jättesöt tjej. Jag har varit avundsjuk på dig som många andra. Kanske är det egentligen inte bra att du får höra det, för då vill du bara bli bättre, eller så blir du rädd att människor ska sluta beundra dig. Är det så? Jag vet inte, det kan bara du veta. Men jag tycker det är fruktansvärt synd att du verkar på väg neråt med din inställning.
Sen tänkte jag: Boken då?
När jag läste alltså. Du håller ju på och skriver din bok, du har verkat så motiverad. Positiva tankar. Velat vara en förebild.
Och nog har du varit en förebild som tagit dig upp så här långt, och dessutom kunnat njuta av mat ibland till och med.
Jag tycker det känns läskigt när du skriver att du vill gå ner i vikt. Jag väger lite mer än du, mina ben sticker ut och sånt på vissa ställen, men ändå har jag fett lite här och där också. Ibland väger jag för lite till förhållande till min längd, och det känns så konstigt att du skriver att du vill gå ner. Typ: Vad borde inte jag då? (Även fast jag också nästan är underviktig)
Fast ändå vet jag att varken du eller jag skulle behöva gå ner i vikt. Och egentligen känner jag dig inte ens, men jag läser din blogg (med det inte sagt att jag tror mig veta allt om dig).
Jag känner igen mig ibland. Men jag kan ändå inte förstå var de där friska tankarna försvinner när de sjuka kommer in för dig. Du vet ju själv att du gör illa din kropp när du svälter dig; hur kan svältande tankar ens få övertaget då?
Det är nog det att jag aldrig varit så sjuk som du - därför kan jag inte förstå.
Men förstår du själv att du är en människa uppbyggd av celler och massa annat som behöver näring? Förstår du att du behöver energi för att orka? Förstår du att det går åt energi till allt du gör? Tänka, andas, sitta, stå, blablabla.. Jag tror att du fattar det här, och du borde ju ha lärt dig massor som jag inte ens har en aning om eller ägnat en tanke åt eftersom du gått hos en behandlare och allt. Det är bara så svårt för mig att se logiken i det här. Fast kanske är det just det sjukdomen gör - raderar logiken.
... Och slutligen måste jag faktiskt hålla med den ovanstående anonyma här: Intala dig inte att du är frisk förrän du verkligen är det.
Jag hoppas bara att du fortsätter försöka ta hand om dig. Tänker på dig ska du veta.
Kramar!
*********
******
***
Mindy:
Jag har alltid haft svårt för att visa mina svagheter. Sjukdomen har alltid funnits lika stark vid min sida, även ifall den friska tagit över då och då.
Sen handlar det inte enbart om min kropp. Jag vet att jag är smal........ men jag har en lång historia bakom mig varför jag har anorexia. Det handlar inte om utseende, utan att synas. Och jag syns inte, inte i verkligheten.
Boken kommer jag skriva på ändå. Jag kan ju alltid motivera andra att inte ge upp, även ifall jag själv inte är lika stark. Jag har aldrig försökt vara en förebild, utan det blir man väl automatiskt när man går emot rösterna.
Klart jag vet att jag måste ha mat för att överleva. Och jag slutar ju inte äta helt. Och jag har kunskapen om allt som händer i kroppen vid svält. Men det är kanske just det jag vill ska hända? Jag känner mig värdelös och VILL förstöra min kropp. Konstigt nog.
Jag har aldrig sagt/intalat att jag är frisk. Det är jag som alltid sagt att jag INTE ÄR FRISK. Men ingen förstår. Alla tror allt är bra bara för jag väger normalt. Ingen tar mig på allvar längre.
Tack! Kram till dig också
*
****
**********
Kära du.. av dina bilder att bedöma så är du ju hur vacker som helst.. du har väldigt fina drag.. dumt att slösa bort ditt vackra leende med sådana dumma tankar.. förstår att du kanske inte kan bli av med dem hur gärna du än vill, men gumman, livet är kort, varför slösa bort det och all den glädje livet bör innebära med omöjliga krav på sig själv.. Du är värd så mkt mer!! Förstår att du säkert hört
många klychor förut och att det är svårt att omsätta värdeingar i praktiken.. Man ser ju vad man ser i spegeln, men du är bra smal tjejen, och ett par kilon extra skulle bara göra dig gott.. Kan tänka att du tycker att jag inte fattar någonting.. och nej, jag vet inte vad det innebär att ha anorexia eg, men jag har sett en kompis tyna bort, och hon blev som ett skelett, det var som att möta ett spöke till slut, hon var genomskinig, bildligt talat.. Tack gode gud kom hon till slut ur sjukdomen och hon har idag ett ganska sunt förhållande till mat, även om hon aldrig sitter och trycker i sig godis som vi andra kompisar på helgerna, men hon har fått tillbaka glöden i blicken, och hon syns som aldrig förr! Lycka till.. verkligen..!!
Måste bara fråga en sak?!
Ska du gå ner i vikt genom att svälta en gång till?
Gå samma jävliga väg igen? Göra samma misstag en gång till?
Jag trodde du hade lärt dig något av att vara sjuk i 6 år... att det inte är värt det...:(
Sök ett jobb och skaffa ett liv...
det är mitt förslag! =)
petra: orkar inte svara på ditt inlägg, måste bara säga att det märks att du inte har en blekaste aning om vad jag har varit med om i mitt liv.
idiot
Jag menade inte så...jag menade inte att göra dig upprörd! jag har själv varit sjuk i anorexi... så jag VET vad jag pratar om...
jag var sjuk mycket längre än dig och 6 år av ditt hitills levda liv är lång tid, jag vill bara få dig att förstå vad du går miste om...
slösa inte bort ditt liv som jag har gjort... jag ångrar mig så sjukt mycket att jag valde den vägen jag valde..:(
Du är väldigt vacker tjejen... inse det..
jag vet hur det är och det spelar ingen roll vad andra säger, man blir frisk när man själv är redo, hur lång tiden den en tar, men du kommer bli frisk o for the record så är du redan för smal du ska säkert väga 8-10kilo mer!
varför tjatar du alltid om att du har varit med så mycket i livet osv.. ? Tror du verkligen att du är ensam?? Du borde verkligen öppna ögonen lite.. Jag har haft ätstörningar och hållt på att dö.. Min mamma är nära döden.. Och min släkt blev mördad i mitt hemland.
Och så läser man om dig som tjatar dag ut och dag in om att du har det såå jobbigt... Du försöker ju inte ens, utan skyller på sjukdomen varje gång du kan göra något åt saken!
Visst, det är synd om dig, men människor har varit med om värre saker och klarat sig! Jag ex..
Försök åtminstone att inse att du inte längre kan hålla på och skylla på din papppa och resten.. Inse att detta är ditt liv och ingen annans! Och det blir vad du gör det till!
***
***
Hallå?: Är du rent dum i huvudet? Detta är MIN blogg om MITT liv. Klart fan jag vet att andra har det värre än jag, och det kommer det alltid finnas. Jag har nära vänner som dött också!! Men inte fan sitter jag här och gräver i det. Jag har mina problem som jag måste ta itu med. Jag kan inte göra något åt allt annat som händer i världen.
OCH STÖR DU DIG SÅ FRUKTANSVÄRT MYCKET PÅ MIG SÅ DRA ÅT HELVETE OCH LÄS INTE MIN BLOGG OM DEN NU ÄR SÅ JÄVLA HEMSK!!!
***
***
