Ja det gick ju sådär
Blev rädd när hon började prata om att hon inte ville vara ansvarig till att jag kanske dör, alltså att mitt hjärta inte pallar mer. Jag vet ju att det kan hända! Jag känner ju av smärtorna över bröstet...
Pratade med psykologen efteråt också. Fick se på resultatet av gårdagens lilla frågetest. Och det såg inget vidare ut... mest var depression, ångest och tvångstankar. Kul. Det var 90 frågor, och endast 4 av dom stämde inte in på mig alls. Sjukt ju! Är det egentligen så konstigt att jag inte mår bra? Nej. Ska be om en kopia... måste se det svart på vitt för att ens fatta att lilla jag har så pass många problem...
Jag har inte ätit nånting idag. Eller jo, några dadlar och 1½ äpple. Alltså, jag kan slå till mig själv så jävla dum jag känner mig. Ska snart äta middag i alla fall. Ska trycka i mig skiten. Det blir köttbullar. Så gott! (Men ändå inte)
Jaja, på tal om nått annat. Imorgon kommer hundarna jag ska passa under helgen. Två taxar! Så huset blir fullt med taxar, har ju en själv också. Haha! Hoppas de små rackarna kan få mig på lite bättre humör. Är ju julbak och pyntning som gäller i helgen också. YAY!
Ska skicka tillbaka den alldeles förstora kjolen nu.
Pusshej!
säger inte hur du ska göra. Och man måste såklart få falla,
men man ska inte ha det som en ursäkt.
Du vet att om du vill komma nån längre vart i måående, så är det helt tvärtemot att göra det du gör just nu.
allt bakom dig som har med ätstörning och göra är ju negativt, för att du ska kunna upptäcka nytt roligt liv, måste man fortsätta kämpa.
du kanske inte vet hur det blir,
men du har ju iallfall mer frihet och frihet bidrar till mer lycka.
försök inte bevisa att du är sjuk, i tankarna genom att fortsätta som förut, de drabbar mest dig. tar längre tid.
och folk kan förstå att allt inte är bra och att du mår dåligt även om du inte är lika benig som förut..
tro mig, jag veet.
Annars är det bara och berätta och faktist inte försöka dölja hur man mår.
Jag tror ditt aqnsiktsutryck säger så mycket mer än hur kroppen.
Ansiktet ,ögonen, munnen.
Det är det som uttrycker starkast vad man känner.
du vet du kommer fixa de här va?
Kramkram
Hej, jag har följt din blogg ett tag nu och tänkte bara säga några saker.
För det första, så måste jag säga att du har kämpat så otroligt duktigt under en så lång tid. Det är verkligen beundransvärt. Att du nu har ett bakslag är inte ovanligt, inte konstigt och framför allt inte ditt fel. Bakslag är en del av att bli frisk - och jag är helt övertygad om att du någon dag kommer att få den frihet du förtjänar. Det kommer inte att vara lätt, det vet jag som också sliter som fasen för att bli frisk, men det är inte omöjligt. Kom ihåg att inte låta sjukdomen segra. Den kan och kommer att vinna ett par slag, men i slutet av kriget kommer du att stå som segrare. Ge bara inte upp.
Jag vet att inget jag säger kommer att påverka dig! Men jag vill ändå säga att du MÅSTE äta, annars kan du dö. Och jag vet att du innerst inne inte vill det. Du känns inte som en sådan människa som tar den lätta vägen och det är just det döden är. Det här har disskuterats tidigare på bloggen och jag tycker döden är en enkel väg. Du måste välja att kämpa, för om du fortsätter kämpa så kommer du bli lycklig till slut.
Varför är vi så rädda för att gå upp i vikt egentligen?
Jag vill att du ska vara glad och jag skulle bli otroligt ledsen om du dog. Jag vet att du inte kan kämpa för andra, men du ska veta att vi finns här och vi bryr oss.
Snälla börja äta igen! Även om det är svårt så klarar du det!
Skickar med tusentals kramar!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Mer än att jag önskar dig massa motivation.
Därför skickar jag också en STOR kram
kämpa på och tro på dej själv så kommer du grejea detta! Och man får ha dåliga dagar men försök se till att äta ordentligt för då kommer du må mkr bättre!
Förresten är det hemmagjorda köttbullar eller köpta? Blev sugen nu :D
kramar
anonym: Fysiskt kommer jag må bättre ja, inte psykiskt!!
Det var hemmagjorda =)
kram
åh men lilla stumpan! vad rädd jag blev när jag läste ditt inlägg om att din handledare inte vill ta ansvar för om du dör. jag vill bara krama om dig och finnas till som en bra vän som du kan brottas med dina tankar med! jag har själv haft ätstörningar. jag tänker på dig cornelia! kram jenny
har bara en fråga.
Alltså förut var jag jätte smal och hade bmi på 13 men nu har jag gått upp till 18, men ganska ofta (oftare än när jag var sådär smal) får jag ont i bröset och nacke/axlar, som en stickande känsla och det bli svårt att andas, inte mycket men så mycket att jag inte kan gå på någon minut utan att gå dubbelvikt, känns läskigt.
Men eftersom jag äter mer än 2000 kcal/dag + är normalviktig nu så borde det väl inte vara någon fara eller?
för du skrev att man kan dö även om man int eär jätte smal och ... jag vill inte dö! x______x
Hoppas du förstår frågan, för det formuleras ju inte riktigt som en fråga
skicka gärna svar till iamyourlifewest@hot....
