Gokväll
Hoppas ni mår bra. Har fått otroligt många kommentarer där jag skrev att jag mår dåligt. Knappt att jag orkar förklara, för det finns alltid någon som inte förstår vad jag menar. Jag har varit såhär sjuk hela tiden. Men ibland har den friska sidan fått övertaget och jag har kunnat äta gott och älska livet.
Någon skrev också "men du är ju allas förebild"... det är ju förstås otroligt smickrande och jag blir glad om jag hjälpt någon att förstå allvaret i denna sjukdomen. Men jag måste bli frisk för min egen skull, jag kan inte tänka "nej men nu blir alla arga och besvikna på mig." Jag måste också få må dåligt. Jag måste också få ha mina snedsteg och stunder då jag inte orkar kämpa.
Jag vill bara försöka glömma det nu, även ifall det kanske är det värsta jag kan göra. Men jag orkar inte förklara mig mer.
En sak till innan vi lämnar detta ämnet. Tack alla som säger att jag ser bra ut, men det är något jag aldrig trott på själv. Så det är svårt att ta åt mig. Jag ser min egna verklighet liksom. Förstår ni?
Jaja. Ska gå och lägga mig i soffan och mysa med Tea (hunden). Kanske se nått roligt på tv. Sen ska jag nog sova. Finns ingen anledning att vara vaken, är ändå så trött och utmattad.
Ha en fin kväll allesammans. Puss
Självklart ska du också få skriva hur du egentligen mår! Tror inte att nån mår besviken om du blir frik, bara glada! Jag förstår verkligen hur du mår! Det är helt omöjligt att se sig själv som fin! Det existerar inte.Hoppas du mår bättre snart!
Puss
Jag förstår det där fullt ut att du inte strävat efter att endast vara en förebild, det var inte alls det Jag menade i alla fall. Och jag tycker också att det är bra att du skriver hur du mår och hur du känner vid alla tillfällen, det kan vi ju alla som läser dra lärdom av!
Det Jag menade i alla fall, när JAG skrev till dig var att berätta hur Jag kände när jag läste. Sen menar jag inte att du ska låta bli att skriva vissa saker eller så, det är ju din blogg, och jag läser med glädje allt du skriver. Eller inte alltid med glädje heller, men jag är ju intresserad i vilket fall som helst. Dessutom tycker jag att du är en förebild FÖR ATT du låter människor komma dig nära genom att skriva om allt. Just det att du inte bara skriver vid ett slags humörläge eller så, det är bra, för då målar du inte upp bara en liten fasad och visar nån fejkgrej om du förstår vad jag menar. Det är olika sidor av dig man ser här i bloggen.
Hoppas inte du tog det jag skrev på fel sätt - jag vill som de flesta andra här att du ska må bättre och bli friskare!
Sen är det en annan sak om jag förstår precis allting. Men jag kan ju lära mig, av dig och andra människor. Jag tror att vi alla har något att lära någon annan på jorden liksom. :)
Men du behöver absolut inte känna dig pressad att förklara nåt heller, tycker jag. Jag förstår hur det är att inte orka svara och så när man mår dåligt, eller av andra skäl.
Ha det så mysigt med Tea!
Kram!
Mindy: Okej, nu förstår jag dig bättre. :) Och tack för att du läser min blogg söto. Önskar jag kunde krama om er alla som stöttar mig så himla bra.
KRAM!
Jag måste bara berätta att jag beundrar dig! Du är vacker , smart och psykiskt stark. Att gå igenom det du gör är inte lätt och jag hoppas att du inte ger upp kampen om att bli helt frisk. För jag tror på dig och läser din blogg varje dag.
Ta hand om dig!
Klart att du har dina upp och nedgångar som alla andra. Du ska inte känna att du måste vara bättre än andra. Men vi bryr oss alla om dig. Och vi vill att du ska må bra bara. sedan att du inte kan se hur vacker du är synd. men du ser det du ser och det är sanningen för dig.
Ok, bra att du förstår! :)
Sen tänkte jag lite här efteråt om det du skrev att det inte handlar om bara utseende, och det slog mig att det ju faktiskt är helt sant!
Jag är egentligen medveten om det, att det kan ligga så mycket annat bakom... Men ändå kändes det som att jag för en liten stund nästan glömt det helt. Som att jag bara trott att du var ledsen för utseendet och trodde att du var tjock typ. Fast egentligen är det väl så som du sa att du vet att du är smal, men kan känna dig tjock och ful ändå? Även fast du hör alla fina ord om dig och så, så mår du inte riktigt bra inuti och tar ut det på din kropp typ?
Det är faktiskt synd. Det förtjänar inte du. Jag önskar att du en dag ser, fullt ut, vilken fin tjej du är på alla sätt!
Mindy: Ja precis! Det går ut över kroppen och maten. Någon inom mig fattas, jag mår inte bra på insidan! :(
Jag har följt din kamp, först på UM och sedan här. Jag förstår att ingen kan vara på topp jämt och det är såklart okej att ha sina "mörka" stunder, det tror jag man ska vara medeveten om. Men jag vill ändå påminna dig (och andra som läser) om hur mycket du har att vinna på att fortsätta på den vägen du påbörjat och inte ge efter för "den där" rösten.
Ibland kan det vara svårt att se vad man har att tjäna på att överge anorexin, det kanske känns som att man inte är lyckligare som en fri människa (eller tja, friare kanske man ska säga). Att man kan unna sig nåt gott utan att få ångest eller att kläderna sitter bättre när man gått upp några kilon verkar ibland inte väga upp den där sköna känslan av att svälta och kontrollera sig själv. Man vill bara ge upp allt och falla tillbaka igen.
Men jag tror inte att det handlar om maten eller kroppen egentligen (eller om att vara en förebild för andra), utan om den där personen som ätstörningen försökt att utplåna, men som finns kvar där nånstans. Bara genom att läsa din blogg förstår man lätt att du är en väldigt kreativ, stark och smart tjej och det är allt det som den mörka sidan vill ta ifrån en - ens personlighet. Den kan bara komma fram helt om man vågar släppa taget.
Gud vilken långt inlägg det här blev. Hoppas du förstår lite vad jag försöker få fram i alla fall. Det finns så mycket där ute som man inte kan se så länge man är kvar i en ätstörning, för den förvränger ens sätt att se och tänka. Men det är värt att fortsätta kämpa!
C, du har ingen skyldighet att bära alla andras öden på dina axlar & vara stark hela tiden. Även du har rätt att må dåligt och tala om det ! De andra blir inte friska för att du kämpar. Man måste kämpa själv ! Ingen har rätt att bli arg eller besviken på dig, det är DITT liv ! Att ta dig ur sjukdomen ska du göra för din skull, inte för att göra andra nöjda .. Jag hoppas du förstår vad jag menar :) Jag hoppas allt blir bättre ! KRAM
