Back
Har inga foton på sminkningen, men blev sminkad som en modell i en Kicks-tidning. Ska se om jag hittar den så ska jag visa er.
Är riktigt trött nu. Har ätit dåligt idag. Men det som är dåligt i nån annans ögon är bra i mina...
En fråga dök upp i mitt huvud när jag satt på bussen. En fråga som min behandlare ställde förra veckan. "Har du haft självmordstankar?" Balla inte ur nu, men ibland känner jag att FAN vad skönt det varit att slippa allt!!
Vad tycker ni om självmord? Är det bara sorgligt? Eller tycker ni det är själviskt?
Själv känner jag ingen som tagit sitt liv, men det verkar vara väldigt vanligt... har jag fel?
Ni får sova så gott. Kram!
Det är fegt men jag har själv skärt mig djupt i pulsåderna ett anatl gånge och piler finns alltid redo,,sorgligt nog men dagens samhälle,känner mig så äcklig
vad sjukt, jag tänkte precis på det där med att ta självmord.. tycker främst att det är själviskt. jag menar, den smärtan man orsakar familj och vänner.. men å andra sidan, mår man riktigt riktigt uselt så kan jag förstå att det skulle vara skönt att slippa finnas till.
take care och sov gott. :)
Jag vet inte riktigt vad jag tycker.
Men min faster tog sitt liv för snart tre år sen.
Har försökt att vrida lite på det där.
Har man tillräckligt stor vilja av att inte leva så tar man ju livet av sig. Och varför ska man behöva leva om man inte vill?
Men samtidigt när man väl tar livet av sig så lämnar man ju massa människor som älskar personen.
Fast det mesta går ju ändå att lösa.
Hmm.. Ja som sagt jag vet inte :)
Det är aldrig någonsin ok att ta livet av sig. Det är den mest egocentriska handling en människa kan begå. Tänk alla som stannar kvar och lider resten av livet att av vara kvar och undra, vad man inte gjorde och vad man hade kunnat göra.
det finns alltid bättre alternativ än självmord. . . det är bara ett fegt sätt att lösa något problem som säkert inte är ett så stort problem som man tycker jusst då . . . hade en tjejkompis som tog livet av sig när vi var 14 år för att hennes pojkvän skrek att han hatade henne . . . jag menar vad är oddsen att dom skulle ha vart tillsamans hela livet iaf . .
dåligt exempel kanske men problemen är aldrig så stora att de inte går att lösa på andra sätt. . .
och tänk på vad man gör mot alla man lämnar bakom sig . . . föräldrar, vänner osv . . då kommer de bara att ta på sig skullden för den personens idiotiska handling och må dåligt över det i hela livet !
det är väldigt sorgligt och väldigt själviskt. Jag menar att man tänker inte på alla som blir efter och sörjer en.
(btw. du är utmanad i min blogg.)
Den tanken har varit min måånga gånger. Om jag följt mina tankar hade jag inte levt idag, jag tänkte alltid när pappa var sjukast att jag skulle hålla ut tills han gick bort ( förra julen ) eller tex att jag aldrig skulle klara mg igenom gymnasiet, då min äs var som värst, provade jag med piller en gång, men resulterade i galen kontroll utav mig efter måna sjukhusbesök. Brevet har skrivits många gånger i huvudet.
Jag tror min anledning till att jag nu inte kunnat, är för att jag inte kan svika min 12 åriga lillebror som inte längre har någon pappa. Jag kan inte plåga honom med att försvinna med, skulle aldrig kunna förlåta mig själv... Det är ju som sagt det mest egoistiska man kan göra, men precis som du Cornelia, fan va skönt att slippa allt...
Själv tycker jag att det är själviskt att göra en sådan sak, jag har en killkompis vars pappa tog sitt liv. HAr aldrig sett så ledsen som min kompis vart då, jag tycker faktiskt man ska tänka lite på dom i omgivningen, det är ju familjen som får ta hela smällen och leva med det resten av deras liv. Sedan kan ja förstå att man kan få tankar p självmord, men då tycker jag man ska gå och prata hos någon så man kansek ändrar syn på livet, för det går!
//kram
Helt klart själviskt.. Genom att "slippa allt" kan man satsa på ett bättre liv istället ;)
självmord är en permanent lösning till ett tillfälligt problem.
alexandra: tack för infon ;) haha!
Jag försökte ta livet av mig för lite mer än en ett år sedan. Det blev min vändning, jag var tvungen att träffa botten för att kunna stampa ifrån och simma mot ytan. Nu mår jag mycket bättre tack vare min familj, utomstående vuxna (inte släktingar eller behandlingsfolk) och några vänner. Egentligen har jag väl mig själv att tacka främst, för mitt liv. Förr var det mina föräldrar som gett mig liv, nu är det jag själv som ger mig själv livet.
När jag mådde skit trodde jag aldrig att jag skulle sitta och disskutera något så ytligt som vilka namn mina framtida barn ska få. Det gör jag nu, och skäms inte. Att vara ytlig ibland gör det lättare att ta till sig det djupa och svåra. Det väger upp.
Jag vet inte om jag kan säga att jag är för eller emot självmord, men jag är glad att jag fick en andra chans.
att ta självmord är för mig att ge upp hoppet om livet!
