Mår inte bra

Var ju ett tag sen jag skrev här. Har inte mått bra alls på senaste tiden, allt känns mycket jobbigare och jag känner att mitt liv rinner iväg. Det är något som fattas. Jag behöver någon... vem, vad och varför vet jag inte.

Jag äter inte för mitt eget bästa. Jag tänker aldrig "oh nu mår min kropp bra som fått ny energi." Det enda jag tänker är "äntligen är denna måltiden över... åt jag för mycket?"
Många säger att jag är så stark. Men jag orkar ärligt talat inte längre. Önskar oftare att jag vore död. Få slippa känna, slippa tänka. Kan låta själviskt att jag inte vill leva... men det är så! Kan inte ändra mina känslor...
Ingen förstår mig. Ingen vet hur jag känner mig. Ingen vet varför jag kan må så dåligt, varför jag vill somna in.

Hur många sömntabletter krävs det för att döda en människa?

Vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig. Vill inte att någon ska tänka eller känna "den tjejen vill bara ha uppmärksamhet." Tro mig, jag vet hur man får uppmärksamhet. Men det är inte vad jag vill ha. Jag vill ha kärlek, jag vill ha ett fritt liv, utan tankar och farliga känslor. Jag vill inte vilja dö. Känslorna inom mig är som en annan person, någon jag inte själv kan styra... någon som driver mig till vansinne.

Har alltid varit rädd för döden, men egentligen... tänk om det är något underbart?
Imorgon ska jag till kliniken. Ska bli skönt att prata av mig med någon som verkligen förstår mig...

Kommentarer
Postat av: mörkerblomma

*kramar*

2007-05-11 @ 12:52:24
Postat av: Josefin

Du ska inte ta överdos med sömntabletter. Jag har själv gjort det med andra tabletter, det är inte din utväg, hur gärna du en vill det. Det är ganska svårt att ge dig tips eftersom jag är i precis samma sits som du. Men du ska få en sak att tänka på, "inget varar förevigt". Tänk, inget ser likadant ut som det gjorde för 15 sekunder sedan, tiderna förändras hela tiden. Det är bara en tidsfråga tills du mår lite bättre och din otur har vänt. Orättvisan kan inte vara föralltid. Det finns klart både gott och ont i den meningen. Men jag tycker det är ett bra "ordspråk", eller vad man ska kalla det för ngt. Som jag skrev i ett inlägg högre upp, så finns jag här om du vill prata. Jag har själv varit med om en massa saker och vet vad du menar när andra inte tror att en mår dåligt, och inte har en andeldning. Men det har man, dom vet inte vad du har gått igenom och hur jobbigt/dåligt du mått av det. Jag finns här, kranmar!

2007-05-31 @ 11:36:13
URL: http://enochsextiofyra.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0