Thepreciousgirl ♥♥

Ojojoj. Imorgon är det JULAFTON! Gud vad mysigt. Julen har alltid varit något speciellt för mig. Jag känner mig alltid lika glad på julen! Förutom att jag vet att det har gått ett helt år till av mitt liv med anorexia. Det var vid juletid för många år sen som jag började tänka att jag skulle göra nått åt min kropp. Jag ville synas då jag mådde så dåligt av att mamma och pappa bara bråkade. Och pappa bråkade med oss också, sa en massa sårande saker. Vi kom ju på honom med att vara otrogen mot mamma, min storebror och jag. Jag tror jag var 11-12 år. Det var iaf jättelängesen. Tänk er att jag och min bror stod där med våra föräldrars äktenskap i våra händer. Skulle vi berätta eller skulle vi låtsas som ingenting?

Vi berättade för mamma vad vi sett på pappas dator, och att han rest iväg till USA för att träffa henne. (Hon bodde där.) Han hade ljugit för både mamma, mig, och mina två bröder. Sen hände det 1000 andra saker som jag inte riktigt orkar gå in på just nu.
Men det var i alla fall vid juletid när jag gick i 7:an-8:an som jag ville göra en förändring. Jag ville kunna kontrollera något. Det visste jag inte just då, men nu i efterhand är det lättare att förstå att så var fallet...

Jag har till och med tappat räkningen för hur många år jag varit sjuk nu. Jag tror det är 5 år. För hur gammal är man i 7:an-8:an? Och nu är jag ju 19, och fyller 20 i september. ÅH vill inte tänka på hur länge jag haft det såhär. Jag äter ju bra nu och kan unna mig på kalas och högtider och ibland även på helger. Men tankarna finns ju alltid där!!

Hittade gamla dagböcker jag skrev för flera år sen. Då jag anade att det inte var normalt att gå ner i vikt, banta, svälta sig och tacka nej till allt det man förut tyckt om.


Ett utdrag.
22 Februari 2004
"Allt är så konstigt. Ena stunden är allt perfekt. Men jag får ångest och svettas av tanken på mat och fett. Jag är besatt!! Jag kollar alltid hur mycket fett och socker något innehåller. Godis äter jag inte längre och läsk dricker jag ej. Bara vatten och annat UTAN fett. "Vissa dagar äter jag inte alls." Tränar som bara den och väger mig varje dag. Drar in magen och tittar mig i spegeln. Vill bara försvinna när jag ser allt fett. Det äcklar mig!! Allt ska bort på¨ett eller annat sätt. Jag är inte nöjd med något om mig själv. Snacka om dåligt självförtroende. Men jag har provat att tycka om mig, men det funkar inte. Ångest! Det jag egentligen är rädd för , är vad andra tycker om mig. Alla blickar. Vet ju inte av vilken anledning, men det känns som alla tycker jag är ful. Bara för att jag själv tycker det.

Det verkar ju så lätt ändå att gå ner i vikt. Sluta ät. Spy upp allt. Eller ta bantningspiller. Dom två första alternativen är ju gratis. ÅNGEST! Till och med när jag ska till frisören så blir jag nervös över vad dom tänker och tycker om mig. Shit jag har nog snart anorexia. Sånt känner man. Jag är ju besatt! Utseendet, just nu är det ALLT! Sjukt...
Ha det bättre än mig!!!!!!!!!!!!!!! Puss & kram / nelia"



Jag har vetat hela tiden att jag varit sjuk, men ignorerat det. "Det händer inte mig"... visst tänker man så?
Gud vad deppigt att se tillbaka , men jag ser framåt för det mesta. Tänk så långt jag kommit ändå!! Jag tänker inte alls lika illa om mig själv som jag gjorde då, och det är så skönt! Det kommer ju stunder varje dag då jag ser ner på mig själv, men absolut inte så starkt som då.

Jaja, denna julen ska bli bra! Och jag har faktiskt lyckats slappna av hyfsat varje jul, eftersom det är min favorithögtid.
Hoppas jag inte deppade ner er för mycket, hehe. Nu ska jag se på lite tv, efter att ha gått ut med vovven.
KRAM!