Thepreciousgirl ♥♥

Godmorgon

skulle också vilja vakna och så var det julafton! =)

Man brukar oftast känna så när man varit hemma en tid och sen helt plötsligt så händer det ngt nytt o då kan de vara svårt och orka med allt annat merän det man redan gör. Vet hur det är och man e tröt hela tiden för att kroppen inte e van vid att vara ute o jobba/gå i skolan. Men det blir bättre. bara kämpa :) Tänk så mycket du kan göra när du tjänar egna pengar :)

Du behöver verkligen se lite mer till dig själv och vad DU behöver. Lär dig säga NEJ! Det är inte ditt ansvar eller fel att din mamma är sjuk eller att din bror inte gör någonting hemma. Alla i familjen måste hjälpas åt. Sätt er ner och gör ett vem-gör-vad-schema. De som inte arbetar får ta större ansvar för hemmet. Jag tror i alla fall inte att något kommer att förändras så länge som du (eller din mamma) inte sätter ner foten...eftersom det fungerar fint för de andra att glida runt på en räkmacka medans du stressar livet av dig för att vara alla till lags (precis som din mamma). Jag var likadan för ett par år sen, sa aldrig nej utan ställde upp för alla andra. Tills en dag då jag kände en stor tomhet och sorgsenhet och inte kom ut ur mitt rum på en hel vecka. Sedan dess har jag alltid satt mig själv främst, givetvis utan att trampa på andra.

Jag är glad så länge slasket inte är här!

Jossan: Tro mig, både mamma och jag har försökt med regler och sagt "nej detta får du fixa som går hemma hela dagarna", men inget händer. Det blir istället ogjort, och han bryr sig ju inte om det är stökigt i köket... och skulle jag eller mamma strunta i det (t.ex att städa i köket då) då blir vi ju tvugna att stå o laga mat i den skiten, plus att det inte blir gjort på flera dagar... vi har pratat MASSOR om detta. Men jag tror det är ont om respekt, och att han faktiskt inte bryr sig ett skit.

Jag förstår hur du har det! Min bror hjälper inte heller till mycket, bara om man säger till honom. Så min mamma och jag får göra allt. Och det är som du säger, gör man det inte så blir det inte gjort. Och ibland blir det riktigt tröttsamt. T.ex. idag så var det första jag fick göra när jag kom hem var at städa undan i köket. Men jag vet inte hur man kan lösa det :/

Jag förstår att ni har pratat mycket om det här. Man blir bara så galen när det inte går in och det slutar med att ni får göra allt ändå!!! Ont om respekt, ja...det är väl tyvärr något som hans pappa har lämnat efter sig.
Jag tror att det blir VÄLDIGT nyttigt för honom att flytta hemifrån i samband med skolan och få klara sig själv.

"Jag vill bara få ta hand om mig själv ibland, inte tänka på alla andra. "Amen om jag gör så blir hon ledsen..." Så tänker jag jämt. Hon, hon, hon, han, han, han, dom, dom, dom. Aldrig jag, jag, jag. Kan ju verka som att jag jämt tänker på mig själv, och ja, negativa tankar!! Det är det jag hinner tänka i förbifarten. Jag sätter man aldrig ner och verkligen tänker över allt. Hur jag mår och vad jag vill i livet. "

Oj vad det jag som skrev detdär eller?
det där är jag i ett nötskal..
står inte ut med alla måsten med att göra alla tillfreds...samtidigt som man vill...äsch vet precis hur du känner och jag lider med dig hur får man allt att gå ihop så alla är glada och nöjda inkl en själv?